Kraftiga vindar och regn…

I hängkojerna sover man riktigt bra, speciellt efter maten.

Mat för en riktig sjöman.


Inga-Lill är mässman, ordning och reda är hennes måtto.

Det är fredag morgon och det är informationsmöte på däck, kapten informerar om väderförhållandena ute till sjöss. Det blåser kraftigt även här inne i Lysekil, byarna är uppe i 20 sekundmeter och det regnar på tvären. Vi kommer att avvakta väderförhållandena, en preliminär avresa är satt idag fredag, klockan 20.00. Jag hoppas att vi kommer iväg, är lite otålig men samtidigt är det skönt att ligga stadigt vid kaj. Hörde av någon person här på Götheborg att det är sex meter höga vågor ute till havs…

Under tiden vi ligger vid kaj fixas och donas det med stora och små saker. Just nu när jag skriver så är det brandsäkerheten som testas. Larmet ljuder över båten, alla skall veta vad, när och hur man skall agera vid eventuell brand. Toaletter och övriga allmänna områden görs rena, det är helt enkelt storstädning ombord. Givetvis finns det tid över för socialt umgänge, vid halv tio är det kaffe och då samlas alla nere på kanondäck. De som har mönstrat på är jungmän i alla åldrar och kön samt flera nationaliteter, Egypten, Norge och USA. Från Sverige är det en spridning från hela riket.

//Anders

Nr 55 mönstrar på

Hej! Nu är det Anders som skriver…
Jag kommer att skriva från Lysekil till Halmstad. GöteborsOperan, marknadsavdelning är min arbetsplats och jag kommer att arbeta i ett av de tält som sätts upp i varje stad som vi besöker.

Jag kommer landvägen från Göteborg via buss. När jag närmar mig Lysekil ser jag masterna från Götheborg, hon ligger stadigt vid kajkanten och solar sig i sin glans. Det är ganska mycket folk på kajen som flanerar och många köper biljetter för att komma ombord. Ute till havs är det segling, VM Lysekil Women´s Match race. Det är goda förutsättningar för spännande segling, det blåser ca 6 till 8 sekundmeter. Jag mönstrar på och får en genomgång gällande säkerhetsfrågor, får även en hängkojplats i akter skans, nummer 55. I akter skans delar jag utrymme med ca 20 personer i alla åldrar, både män och kvinnor.

Ett snabbt klädbyte och därefter lite mat i kistan, ner för landgången och till kompisarna i tältet från GöteborgsOperan och Göteborg&Co. Jag svarar på frågor, allt från guidade turer och föreställningar på GöteborgsOperan. Göteborg&Co har broschyrer och kartor om staden Göteborg och en trevlig tävling där man kan vinna fina priser. I tältet bredvid oss har Götheborg biljettförsäljning till skeppet och souvenirsaker t ex te, porslin, tjära, t-shirts, kepsar, tångtvål och en massa saker till barnen. Tälten är öppna från klockan 10.00 till 20.00, det är jämn ström av folk under de två dagar vi är i Lysekil. Imorgon torsdag lämnar vi kajen klockan 10.00 med destination Halmstad. Det skall bli spännande att se mitt älskade Bohuslän från Götheborgs däck.

Torsdag morgon, inblåsta…
Det blev inte alls som jag trodde, vi skall stanna ett dygn till i Lysekil. Jag som ville avsegla och se Bohuslän sakta passera i soldiset. På grund av en storm som ligger utanför Norge och förväntas nå in till västkusten under dagen har kapten beslutat att vi stannar en natt till. Istället har det bestämts att ett sällskap skall komma ombord, de skall färdas en kort sträcka för att se en vågstation som är världsunik i sitt slag. Vi har verkligen tur med vädret denna förmiddag, lagom med vind och soldis. Vi går med motor hela vägen till vågstationen (Islandsberg) och tillbaka till Lysekil. När vi angjort kaj kommer regnet, det öser ner.

//Anders

Jag och Annika bloggar från tältet.

Götheborgs tält med souvenirshop i förgrunden.

Nr 61 mönstrar av.

Mottagandet i Lysekil är storartat, som det verkar vara i alla städer. Många har slutit upp på kajen fast vädret är trist. De historiska kläderna är på, fendrarna ska ut, kanonerna förbereds för givetvis ska vi skjuta salut, 8 skott skall fyras av. När vi lagt till, blir kapten och styrman välkomnade och intervjuade av Lysekils kommun och vi jungmän stämmer upp i en shanty (sjömanssång). Väl i hamn är det med blandade känslor, det är skönt med fast mark under fötterna men jag vill fortfarande högre upp i riggen. Och jag (med nr 61 ombord), kommer att sakna alla trevliga människor. Denna härliga mix av folk från jordens alla hörn som alla varit hjälpsamma.

Flera andra mönstrar också av och en ny besättning tar vid, men alla aktiviteter fortsätter som vanligt även vid kajen. Skeppet öppnas för allmänheten, souvenirshoppen säljer för fullt och en smed visar prov på gediget hantverk och folk strömmar till.

Anders kommer nu att fortsätta bloggandet och jag önskar honom lycka till på seglatsen med destination Halmstad.

Smeden visar prov på gediget hantverk

//Annika

Allt är inte hårt arbete.

Ryktet stämde! Vi ska grilla ombord och solen lyser äntligen på oss. Väl ankrade i Åbyfjorden så blir det tid till annat också. Badstund utlyses, bikinin åker på, räddningsbåten kommer i och vi hoppar i det stora blå. En otrolig känsla att bada från Ostindiefararen. Det är inte många som ligger i länge, vattnet är ganska kallt. Jag tar mig upp via en repstege. Lätt är det inte, det är mycket teknik men det gäller också att vara stark, både i armar och ben. På denna seglats har jag använt muskler jag inte visste att jag hade. Fritidsbåtarna cirkulerar som vanligt omkring oss, många är nyfikna på skeppet.

När badstunden är slut vankas det grillning och jag är nere i byssan (köket) och hjälper till med att lägga fisk i folie. Det blir också revbensspjäll, korv, lamm, potatissallad, ananas, vattenmelon med mera. En fantastisk buffé. Ett långbord dukas upp på aktre däck. Kocken grillar, några spelar gitarr och trummor och sjunger. En exotisk upplevelse.

Efter maten blir det underhållning. En ovanligt akrobatisk jungman som har klätt ut sig till pirat, klättrar upp i riggen och visar sedan konster i en tamp. Han virar in sig i repet, trillar ner och stannar tvärt, slår volter och slår i princip knut på sig själv innan han gracilt dyker ner i vattnet. En makalös show! Sedan är det filmvisning på kanondäck från tidigare resor innan det är dags att gå till sängs. Utmattad men väldigt nöjd går jag och lägger mig i min hytt. Jag upptäcker att jag har tjära i håret men äsch - Lysekil nästa.

//Annika

En utmaning som svindlar.

Redan kl 03.15 knackar det på dörren. Jag får en rapport om väder och vind och klädselrekommendation. Konstigt nog känns detta väldigt naturligt.
Uppe på däck är det samling kring gångspelet och uppgifter delas ut av mastskepparen. Det kan vara allt från att svabba däck, måla roder, gå brandvakt, vara backis (hjälpa till i köket) eller slå segel. Jag fick bl a svabba däck och surra kanoner innan det var det dags för det obligatoriska; klätterträning i riggen. Det blåste och vi var ute till havs. Första delen ska man bara klättra rakt upp, men när man kommit upp en bit ska man klättra upp och ner till en avsats den s k puttingvanten. Hualigen!

Det svajar en hel del när det är min tur och det är svårt att få ett bra grepp runt de nytjärade vanten och en obehagskänsla sprider sig i kroppen, även om jag är säkrad. De andra erfarna Jungmännen klättrar vant och smidigt upp i riggen och det ser så lätt ut. Alla tycker det är en fantastisk upplevelse att arbeta 47 meter högt upp i stortoppen. (Lika högt som Älvsborgsbron - en svindlande tanke!) Men redan efter halva vägen tar rädslan över och jag ger upp. Jag gör direkt ett nytt försök och kommer några meter högre denna gång men ger upp även här. Men jag kommer absolut att försöka igen – ska bara övertyga båda hjärnhalvorna om att vi minsann ska upp.

När passet är över går alla och lägger sig och nästa vakt tar över för skeppet sover aldrig. Färden går vidare mot Åbyfjorden där vi ska ankra över natten innan vi ska in mot Lysekil. Och jag har hört lösa rykten om att vi ska grilla ombord på kvällen – om ryktet stämmer så vore det ju fantastiskt!

Svabba däck - en Jungmans vardag.

Andra sysslor för en Jungman är att beslå segel.

Ibland ska man ha tur!

Egen hytt minsann - läkarhytten blir mitt krypin i ett par dagar. Jag var annars helt inställd på att sova i svajig hängkoj. Redan ikväll ska man upp i riggen. Jag kan inte låta bli att tänka på tappra Ida i Emil i Lönneberga som blev upphissad i flaggstången. Hon skulle ju se om hon kunde se ända till Mariannelund. Själv kommer jag att vara fullt sysselsatt med att klara livhanken. Man klättrar tack och lov inte upp ensam. Jag ska vara midskeppsvakt mellan 04.00-08.00 samt 16.00-20.00, sover gör man i 4-timmars intervaller. Om en timma är det samling och jag undrar massor. Vad ska jag göra, förstår jag språket och kommer jag att göra rätt? Jag är rädd att halka på däck, hissa fel segel och skicka bommen i huvudet på någon arm människa (eller bara falla i sömn vid ett olämpligt tillfälle). Men det är bara att ta på sig sin jungmansdräkt och gå upp på däck och se vad som väntar. Redan ikväll kommer jag ju att veta lite mer.

//Annika

Asjöss Götheborg

Idag är det dags att mönstra av. Vi lämnar nu över till Annika med en shanty-sång som hon kommer att höra ombord när skeppet lämnar Halden med sikte på Lysekil.

South Australia
In South Australia I was born
(To me) heave away, haul away
In South Australia round Cape Horn
We're bound for South Australia
Haul away you rolling kings
To me heave away, haul away
Haul away, you'll hear me sing
We're bound for South Australia
As I walked out one morning fair'
Twas there I met Miss Nancy Blair

I shook her up and I shook her down
I shook her round and round the town

I run her all night and I run her all day
And I run her until we sailed away

There ain't but one thing grieves me mind
To leave Miss Nancy Blair behind

And as we wallop around Cape Horn
You'll wish to God you'd never been born

In South Australia my native land
Full of rocks and thieves and fleas and sand

I wish I was on Australia's strand
With a bottle of whiskey in my hand


Tack för en fantastisk upplevelse!

/Camilla & Linda

Riggat och klart!

Hur blev det då med att klättra i riggen?

Jo, nu har jag insett att jag inte verkar vara höjdrädd - jag vågade faktiskt klättra i riggen, men nog var det läskigt! Det läskigaste var att ta sig upp för puttingvanten – det är den branta delen precis innan den första avsatsen, den s k märskorgen i storseglet.

Där behöver man hänga bakåt samtidigt som man klättrar uppåt. Detta lyckades jag inte med när vi hade klätterträning innan vi lämnade Farsund, men tog mig upp på insidan istället.

Väl i Halden sedan fick jag en ny möjlighet att utmana puttingvanten, men denna gång i den något lägre riggen i mesanmasten, som är den mast som är längst akterut istället.

Det lyckades till slut och jag vågade mig till och med ut på ett rå och känner mig ganska stolt!

/Camilla

Däckad

Svaret på en av mina andra frågor jag skrev om i ett tidigare inlägg kom rätt så snart efter att vi lämnat Farsund. Japp, jag blev sjösjuk. Väldigt mycket. Helt däckad kan man beskriva det som. Hela den första natten satt jag uppe på däck. Som tur var hade jag goda skeppskamrater som jag är väldigt tacksam för att de hämtade filtar, lånade ut sin jacka, gav mig varmt te, choklad, knäckebröd, gjorde smörgåsar, gav mig sjösjukepiller och ingefära samt kollade av hur det var med mig. Själv var jag inte riktigt medveten om vilka det var som gjorde det och någon kallade mig för Labolina där jag satt och huttrade i ett hörn. Men tack alla!


Enligt Skeppsboken som varje jungman får som mönstrar på Ostindiefararen finns ett citat av G Stenfelt från Svensk Nautiskt Lexikon med en beskrivning av vad sjösjuka är:

”Illamående som lär vara beroende antingen av blodbrist i hjärnan eller på någon retning i ryggmärgen. Den yppar sig emellertid sällan i vackert väder eller i medvind, såvida man ej är ombord på en ångare, där oset från maskinen kan vara tillräckligt för att framtvinga äckel hos innehavaren av ömtåliga luktnerver. Den yttrar sig i matleda och kräkningar och kan, om den fortfar under en längre tid, t.o.m. bliva livsfarlig. Kroppsarbete eller kroppsmotion i allmänhet eller, om man ej tål sådan, fullständig vila i fartygets långskeppsriktning och om möjligt midskepps samt tillgång till frisk luft brukar snart taga bukt med sjösjukan. Något specifikt medel mot den finnes ej, men en sup och biffstek (utan lök) har ibland en underbar verkan”

Efter första natten mådde jag bättre men sjösjukan satte i ända fram till tre och en halv timma innan vi nådde hamn i Halden. Då var jag på benen igen och tyckte det var tråkigt att resan redan skulle vara slut. Jag ville ju segla mer! De flesta som jag pratat med säger att många kan vara sjösjuka den första eller de första dagarna och att man sedan har vant sig att vara ombord. Det handlar förmodligen om att hjärnan inte riktigt vill vara med om att intrycken inte stämmer överens med vad man är van vid. En horisont ska inte luta. Till slut ger väl hjärnan upp och inser faktum att så är fallet. Men den har ganska kort minne så man får inte vänta för länge att gå till sjöss igen, för då får man återuppleva sjösjukan den första tiden ombord igen. Så det får väldigt snart igen bli en resa till sjöss!


/Camilla

En riktig ”Sjöbjörn”

En av alla fantastiska människor som jag har träffat ombord på Götheborg är Björn Ahlander som är högbåtsman ombord. Björn började som ung på stora segelfartyg och älskar livet till sjöss. Han är en av många personer som har gjort det möjligt för Ostindiefararen att åka över de 7 haven. Det är många entusiastiska människor som har engagerat sig i bygget av Ostindiefararen som tog nästan 10 år att bygga och Björn var ansvarig för mast och rigg. Nu är Götheborg ute på sommarturné och hoppet ombord är att det ska kunna bli en till långseglats snart. Björn berättar för mig om resan till Kina där det var ett spektakulärt mottagande i de olika hamnarna som var mycket uppskattat av invånarna. Kinas president kom ombord på Ostindiefararen i Göteborg vid hemkomsten vilket är väldigt stort.

Alla som arbetar ombord är bra ambassadörer för staden Göteborg och Sverige som land när man seglar utomlands. De flesta ombord jobbar ideellt och det är ett stort intresse att få segla med så etapperna blir fort fullsatta. Man vill ha skiftande bakgrund på besättningen och olika åldrar. Många av personerna som mönstrar på har ingen större erfarenhet från sjöliv. Det är ett tufft liv ombord men den goda lagandan håller stämningen uppe och har man en gång åkt med vill man gärna segla med igen. Det blir ett sammansvetsat gäng med mycket glädje ombord. Jag stormtrivs och hade gärna seglat vidare och hoppas att jag får åka med på nästa turné.

”Förr i tiden kallades det sjömanskap idag kallas det teambuilding”
Björn Ahlander

/Linda

Begrepp på däck

De frågor som jag hade inför resan blev det snart mer klarhet i. När det gäller alla begrepp och termer så har det varit svårt att hålla koll på alla, men det mesta ger sig så småningom. Man lyssnar på order från mastskepparen och mastskepparassistenten och ser vad de andra gör. Så gör man likadant. Det är mycket learning by doing!


Arbetsuppgifterna ombord består i allt från att vara backis i byssan, gå på brandvakt, stå vid rodret, stå utkik till att vara vara uppe på däcksvakt. Själv har jag varit däcksvakt. Det innebär att ta upp och ner segel, klättra i riggen, men även till exempel att skura däck.

När man ska hantera segel kan det vara bra att att veta vad några ord betyder. Var man ska vara när man drar i olika tampar och var man ska fästa dem är det oftast någon annan som vet. Många personer behövs ofta på samma ställe för att man ska kunna ta i ordentligt. Här kommer en liten ordlista, som kommer från Skeppsboken:

Håll an - håll fast där du är, tillsvidare

Göra fast - fästa en ända t ex på pollare eller nagel

Kom så vackert - slagga försiktigt

Kom upp - kommando när alla skall släppa en tamp samtidigt

Låta gå - släppa

Lägg av - lossa tampen helt

/Camilla

M O B - Man Over Board

Säkerheten ombord är hög och det görs säkerhetsövningar regelbundet. Idag har vi haft man över bord övning och det går till på följande vis:

- Kontrollera att inga segel eller tampar är i vägen
- Lossa på spännbandet över MOB-båten
- Fäst gajerna: Lovarts gaj i förlig däcksöggla och läsidans gaj i vantögglan
- 4 st styrlinor dras ner
- Hiva fallrepet till dess röda markering på order
- MOB-båten hissas med elvinsch till lämplig höjd
- Bom med båt hängandes styrs ut till relingskanten på direktiv
- MOB-båtens förliga lina säkras i pollare föröver
- 3 besättningsmän bemannar MOB-båten innan den firas ner i vattnet
- Starta motorn och hämta den nödställde

Samtidigt som detta görs kastas en livboj och räddningsflotte från sundeck.



När övningen var färdig skulle vi prova överlevnadsdräkter och flytväst som finns till alla ombord om man skulle behöva överge skeppet.

/Linda

Mot toppen!

Första dagen ombord och det är dags för riggträning. Alla som mönstrar på måste upp i riggen. Min klätterinstruktör var en av de assisterande mastskepparna. Vi började innan lunch och då kom jag till puttingvanten som är den lutande delen precis under märskorgen. Där fick jag in lite fel teknik och tröttade ut mina armar så vi klättrade ner och vilade lite under lunchen sen var det dags för ett nytt försök. Denna gång gick det utan problem att komma upp till märskorgen. Känslan att vara där uppe första gången är helt obeskrivlig hela jag sprudlade av lycka! För att klara klätterprovet ska man ut på ett av råna så nu har jag ett intyg som gäller i 3 månader på att jag får klättra i Götheborgs rigg.

/Linda

Skepp och Koj!

När det gäller segling är jag helt och hållet nybörjare. Som tur är börjar Ostindiefararäventyret för vår del med en mjukstart. Inte förrän tisdag kväll seglar vi från Farsund mot Halden. Efter att ha läst övrigas inlägg på bloggen här har jag fått några små hintar om vad de som väntar mig. Vissa stunder har jag undrat vad jag gett mig in på…

- Att klättra i riggen – klarar jag verkligen det? Jag vet ju inte ens om jag är höjdrädd.
- Och hur är det med sjösjukan – jag som blir åksjuk bara jag åker X2000.
- Och alla termer om skeppets olika delar och alla regler som gäller till sjöss?

De rent praktiska bitarna får vi lite mer klarhet i när vi väl kommer ombord. Både Linda och jag hamnar i midskeppsvakten. Det innebär som tidigare bloggare skrivit om att man jobbar 4-8 natt som dag och övrig tid är det frivakt.

Den första natten blev spännande. Delvis för att allt mitt bagage förutom kamera och jacka var kvar på flygplatsen i Kristinsand och förhoppningsvis kommer dagen efter. Samtliga butiker har dessutom stängt, men tillslut hittade vi till Statoil där de viktigaste sakerna kunde inhandlas.

Sen kommer nästa utmaning – att sova. Jag sover i Aktre skans tillsammans med ungefär 20 andra och Linda har fått lyxen att bo i en hytt med fast koj. För min del ska hängkojen upp varje sovpass och ner när man jobbar och det gäller att fästa den ordentligt. Som tur är får jag prima handledning av mina två knopmästare Elin och Camilla, den sistnämnda som numera går under namnet C1. Själv är jag C2.

Hängkojen fästes genom att trä repet genom ett hål i taket och genom en metallögla två gånger om. Därefter gör man ett dubbelt halvslag om egen part och om man är lite paranoid gör man dessutom en överhandsknop. Att ta sig upp i hängkojen gör man enklast genom att ta tag i taket och häva sig upp. Knopinstruktionerna jag fick visade sig vara väldigt bra. Jag vaknade såsom jag somnade - i hängkojen och inte på golvet. Tack Elin och C1!

/Camilla

Ett flyg kommer lastat utan packning

Efter 6 timmars resande och ett flygbyte var vi i söndags eftermiddag äntligen framme i Kristiansand. Nu återstod endast för oss att hämta ut bagaget och med buss ta oss till vår slutdestination för dagen - Farsund. När bagagebandet slutat rulla saknades Camillas packning. Förhoppningsvis skulle det komma innan Götheborgs avgång. 2 timmar senare är vi framme i Farsund där vi ska mönstra på båten. När vi kommer åkandes på bussen ser vi hur det ståtliga skeppet väntar på oss i hamnen!

/Linda & Camilla

Götheborg i media

Som ni redan läst i våra tidigare blogginlägg är det ofta stor uppmärksamhet när Ostindiefararen Götheborg anländer de olika hamnstoppen. Uppmärksamhet självklart från den tillresta lokalbefolkningen men också från media. Här kommer några länkar till artiklar i norsk och dansk lokalpress från de städer Götheborg besökt så här långt.

Kulturplakaten - Stor succes for Tordenskjoldsdage
http://www.kulturplakaten.dk/stor-succes-for-tordenskjoldsdage/

Stavangeravisen.no - Ostindiefararen Götheborg til Stavanger
http://www.stavangeravisen.com/art.asp?id=50041

NRK - Götheborg ankom Kjæmpestaden
http://www.nrk.no/nyheter/distrikt/sorlandet/1.6660788

Sandefjords Blad - Fullrigger på besök
http://www.sb.no/article/20090624/KULTUR/597322457/1158/NTBO

Sandefjords Blad - Sjekket ut kanonene
http://www.sb.no/article/20090703/NYHETER/352324766/1158

Sandefjords Blad - Skipsperle på besök
http://www.sb.no/article/20090702/KULTUR/461475911/1158/NTBU

Tönsbergs Blad - Klar for Stavern-slag
http://tb.no/article/20090702/KULTUR/276877568/1011/NYHETER

Farsunds Avis - Ship o´ hoi
http://www.farsunds-avis.no/artikkel.asp?Artid=47770

Farsunds Avis - Helga i bilder
http://www.farsunds-avis.no/artikkel.asp?Artid=47771

Vid kaj i Farsund

En dag i mitten av 80-talet kom det en lite tokig typ upp på GT:s redaktion där jag då jobbade och berättade om en gammal båt som låg nersänkt i dyn nära Nya Älvsborgs fästning. Det skulle ligga kinesiska porslinsskärvor över hela botten, påstod han.
Det gjorde faktiskt att min kollega Marie Hebelius och jag var två av de första journalisterna som fick dyka vid det som alla numer vet är platsen där Götheborg förliste.
Resten är, som man brukar säga, historia. Men vilken historia!
Utgrävningar som tog några år. Ingen visste vad man skulle hitta nere i dyn. Sedan kulturvård med allt gammalt porslin och annat som bärgades. Sedan ett nybyggnadsprojekt som många aldrig trodde skulle gå att slutföra och en resa till Kina som ännu fler aldrig trodde skulle gå att genomföra.
OK, detta är mer än ett projekt för inbitna seglare och entusiaster och älskare av tjärade rep. Det är ett av Göteborgs riktigt stora kommunikationsprojekt och PR-plattform som faktiskt har hållit på i över 20 år.
Inte illa. Nu har skeppet kommit till Farsund. En liten stad, som norrmännen kallar by vilket låter gulligare, med lång tradition av båtar och segling. Mottagandet var fantastiskt med många småbåtar ute i den soliga söndagskvällen. Flera hundra människor på kajen som med nyfiket vänlig värme tog emot den västsvenska gästen.
Det var stort och mycket trevligt. Nu väntar några lugna dagar i hamn. Niklas och Stefan mönstrar av och nya friska krafter kommer ombord.

/Stefan G

Väderleksrapport lördag. Det är inte alltid sol...

Kom-ihåg-lista när man kommer till hamn

Vi närmar oss en hamn. Nu är det Farsund dit Götheborg dit vi kommer vid 17-tiden. Livet ombord är ganska långt ifrån det som man kan finna ombord på till exempel kryssningsfartygen som låg intill oss i Stavanger. Det har ni säkert förstått som läst den här bloggen.
Också inför anlöpet är det också en del att ordna med. Här är Båsen Björn Ahlanders kom-ihåg-lista vad besättningen måste göra innan skeppet kommer in till kaj:
• Sätt vimplar och skifta flagg
• Blås upp fendrar
• Ta upp fyllenät
• Öppna kanonluckor, ladda kanoner
• Täcka räddningsbåt
• Montera upp utställning
• Brassa rår fyrkant. Blindor för SB hals.
• Ta upp förtöjningsgods.
• Mana fram fockhalsdävertar.
• Mana bogsertross genom SB klys
• Ta fram kastlinor
• Montera vepor
• Instruera besättningen inför anlöp
• Förbered fallred bb sida
• Dela ut hörselskydd
Fartyget förtöjt
• Hissa gös
• Ta ut båda fallrepen, China Moon riggklättring, vepor och besättning mannar reling
• Kapten iland, 8 hurrarop, kören följer efter till scenen, shantysång
• Montera solsegel och landgångstält, fyllenät och strålkastare

Stefan G

Den som tycker att händerna svider efter en runda golf bör testa på riktig segling först!

Det första Sofia och Cecilia berättade för mig var att vid de fyratimmars pass man jobbade ombord så jobbade man hårt. Detta var inte riktigt sant…

Klockan var fyra på morgonen och blåsten hade börjat tillta rejält. Jag satte i mig några torra knäckebröd, lite bubbelvatten och traskade upp för en av de branta trapporna mot däck. Med trötta ögon möts jag av hård vind och en grå/svart himmel, inte precis vad man önskar sig en sommarmorgon i mitten av juli.

Vår vakt skulle börja med att plocka ner seglen som tidigare vaktpass hade satt upp, detta för att vinden nu visade sig vara för hård. Att plocka ner segel under förhållanden som dessa är ingen baggis och tog upp i stort sett hela arbetspasset. Under de nästkommande fyra timmarna studerade jag blödande händer, spyende sjöbusar, galna klättrare och skrikande mastskeppare, men jag undrade aldrig vad tusan jag gett mig in på. För jag såg också glimten i ögonen på människor som verkligen älskar detta. Ett fruktansvärt slit där man endast kan lyckas om man jobbar tillsammans (vilket betyder att jag inte agerade fotograf under detta pass).

Att man jobbade hårt under sina pass var en underdrift, man sliter som djur men det är helt klart värt varenda svettdroppe!



/Niklas

Världens tio bästa låtar om segling

Segling är kanske inte allas melodi, men låtar om segling kan man ju höra på även om man är en landkrabba innerst inne. Det finns många bra att ha i mp3:n när man står på bryggan med vinden i håret. Här är en tio-i-topp lista som säkert kan diskuteras:
1. Sloop John B (Beach Boys)
2. Southern Cross (Crosby, Stills, Nash)
3. Sitting on the dock of the bay (Otis Redding)
4. Red sails in the sunset (Nat King Cole)
5. If I had a boat (Lyle Lovett)
6. Sailin shoes (Little Feat)
7. Sea cruise (John Fogerty)
8. When the ship comes in (Bob Dylan)
9. En dag på sjön (Ulf Dageby)
10. Sail away (Deep Purple)

Saknar ni någon? Det gör ni säkert. Det är bara att kommentera.

//Stefan G

Inspirerade av förstaklassigt hantverk styr vi skutan mot Farsund

Det är lätt att tycka om tillvaron ombord. Som föregående bloggare skriver är det ett intressant team man jobbar med vilket gör att vistelsen här blir väldigt trevlig. Staden Stavanger höjer trivselgraden ytterligare då man möts av gladlynta människor i en mysig hamn med underbart väder. Än trevligare blev det vid en av gårdagens alla fikaraster då borgmästaren bjöd på kakor, tårtor och annat tilltugg. Trots att det visserligen inte är rabatterade priser för oss svenskar som är på besök i Norge så ligger Stavanger högt upp på listan!

Efter dagens lunch fick ett gäng av oss chansen att följa med på en båttur till Engöyholmen där man tillverkar klassiska träbåtar. Vissa delar av fabriken är renoverade och uppbyggda på samma vis som förr, men stommen är densamma som för drygt 200 år sedan. Fantastiska miljöer med duktiga hantverkare som tar fram charmen med gammalt hederligt båt byggande.





Ikväll lämnar vi kajen 21:30 och styr kosan mot Farsund där vi beräknas vara framme på söndag eftermiddag runt fem. Farsund är en liten stad med cirka 9000 invånare och en populär plats för seglare på sommaren, hamnen har flera år i rad korats till Norges bästa gästhamn. Vi hoppas därför på mycket båtar och människor vid kajen då vi glider in.

/Niklas

En hamn vaknar till liv

Klockan är elva, solen skiner och folkmängden kring skeppet och i hamnen ökar stadigt. Först till kaj kom turisterna. Efter dem kom mängder av passagerare från Costa Mediterranea, ett stort kryssfartyg med över 2000 passagerare som ligger lite längre ut i hamnen. Vid tiotiden dök alla norrmän upp och nu, en timme senare är hamnen full av människor.

Jag sitter på en brygga vid aktern och iakttar det som händer kring båten. Götheborg ska denna förmiddag putsas upp och fräschas till. Jungmän hänger i selar och skrapar bort smuts, tvättar fönster och målar på kära på kölen. Man svabbar golv, reparerar tampar och hyvlar till åror. En båt med segel stora som cirka tio tennisbanor (1964 kvm) kräver en del underhåll.






Samtidigt som detta arbete pågår strömmar människor in och ut från skeppet. Vid kassan där man köper biljetter till en tur på båten ringlar sig kön lång, Götheborg är ett populärt inslag för såväl turister som för folk från Stavanger. Efter att turen på båten är avslutad kan man kika på smeden som tillverkar olika redskap att sälja eller till att användas på skeppet.



/Niklas

Ny bloggare från Stavanger

Med en bra nattsömn, stadig frukost och med stor förväntan känner jag mig redo att anta de utmaningar som väntar mig de närmsta dagarna här på Götheborg. Jag är själv inte helt på det säkra med vad jag gett mig in på, men oroar mig inte mycket över det då jag strosar ner mot Stavangers hamn.

Hamninloppet är ganska långt vilket gör att skeppets entre blir väldigt pampig, då alla besökare får titta på skeppet från första parkett. Vädergudarna är tyvärr inte riktigt med oss denna dag, utan regnet öser ner vid kaj då Götheborg skjuter salut. Trots detta syns inga ledsna miner, utan man klämmer ihop sig under tälten och njuter av detta ståtliga skepp som lägger till rakt framför näsan på en.

Cecilia och Sofia tar farväl och jag hälsas välkommen till livet ombord på detta skepp.
Nu får ni hänga med mig istället!

/Niklas

Kurs mot Stavanger

Idag klockan 12 anlände vi Stavanger. Vi möttes av en folkfylld kaj med många glada människor. Innan ankomst gäller det att förbereda Götheborg på alla sätt för att det ska se rent och snyggt ut. Flaggstänger ska hissas, landgången ska hissas ut och skrovet ska tvättas rent från smuts (detta innefattar även avkastning från sjösjuka jungmän). Alla hjälps åts för att förberedelserna ska gå så smidigt som möjligt.

/Sofia

Människorna - vad det egentligen handlar om

Jag tror inte riktigt man kan förstå hur det är att segla med en Ostindiefarare förrän man upplevt det själv. Det är verkligen fantastiskt och ett minne för livet, men det är inte alla stunder som man känner för att vara äppelkäck.

Vädret växlar och så fort du går på din vakt verkar regnmoln dyka upp från ingenstans. Dygnet vänds upp och ner men vem bryr sig till havs om det är måndag eller tisdag. Och så gungar det. Det gungar igen. Tamparna skär in i händerna och tjäran fastnar.

Jag drar på mig galonstället och tänker på människorna här istället. Sjuttio personer som alla har sina historier om varför de befinner sig ombord. Olika personligheter och allt från nybörjare till riktigt rutinerade sjömän. En egen liten värld och ett stort socialt experiment där alla måste ge järnet och ge av sig själva för att skeppet ska fungera och nå sitt mål. Det finns människor här som har koll på varenda spik, och hur och när skruven har tillverkats. Sen finns det dem som klättrar, nästan skuttar, helt obehindrat i den höga riggen. Unga tjejer som tar igen det de inte har i fysisk styrka med att vara riktigt vassa på att trimma segel. För att inte tala om våra mastskeppare som med beundransvärt tålamod väntar tills vi nykomlingar äntligen hittat rätt tamp att hala.

Jag beundrar alla er ombord och känner mig lyckligt lottad som får uppleva det här (även om min uppsyn inte alltid signalerar det vid frukostbordet).

/Cecilia


Foto: Adam Lithner

Dags att svabba däck!

Efter ett inspirerande och lärorikt morgonpass med bland annat säkerhetsgenomgång av livflotte, hantering av Götheborgs 280 tampar i riggen, (vi hann nästan med 5 utav dem) demonstration av ratten med mera, var det dags att rengöra däcket.

Det är viktigt att detta görs ordenligt för att det inte ska torka, eftersom trät spricker annars och då kan det i värsta fall leda till att det börjar läcka in. Hela Midskepps vaktlag hjälpte till med att svabba Götheborg. Först sprutades det vatten med stora brandslangar över hela däcket, och sen var det fram med kvasten.

/Sofia

Efter regn kommer sol

Just nu råder ett skönt lugn ombord. Solen skiner, seglen hänger på tork, och vi har sett späckhuggare och något vi tror var havsutter. Annat var det imorse men det är redan glömt. Vi går längs med norska kusten och befinner oss i skrivande stund (måndag 14:15) enligt Chief Officier Torben mittemellan Målöj och Bergen.

Det ligger ytterligare ett regnväder förut men svårt att bedöma när det dyker över oss. Hm, får vara beredd på att snabbt springa in med datorn. Lite mindre än två timmar till nästa vakt nu. Håller tummarna för att inte hamna i byssan, vill inte ner och diska nu när det äntligen är fint väder och det vankas riggklättring och segelsättning…

Väcktes imorse 03:15 och här ombord sker detta enligt en särskild ceremoni. Försiktigt öppnas dörren till din mörka skans och någon från förra vakten säger med mjukast möjliga stämma; ”God morgon. Klockan är 03:15, det är dags att vakna. Idag är det lite blåsigt, och duggregn så ta på dig varmt. På tre tänder jag ljuset. En, två, tre”. Hade gärna haft det så hemma också, minus det där med regnet förstås.

/Cecilia

Hej då Ålesund!

Igår lättade vi ankar och vinkade farväl till Ålesund, stoppet har varit var den mest nordligaste platsen på Scandinavian Tour 2009. Vi avgick med pompa och ståt, där vi sköt med kanonerna och hela besättningen var klädd i tidstypiska kläder. Nästa hamn är Stavanger, dit vi når på onsdag.

Skepp och hoj!

/Sofia

I huvudet på en Midskeppsvakt

Ni har rätt. Det var en del tankar som snurrade i huvudet nätterna innan jag gav mig iväg hemifrån. Men väl på plats kommer man förvånansvärt fort in i livet ombord. Saker som jag för en vecka sedan inte kunde föreställa mig utföra eller ens vara med om bockas sakta men säkert av på listan. Som att sova hängkoj på rad i taket. Eller hänga med magen över ett rå (bom som håller seglet) 25 m över havet.
Vi har också försiktigt börjat slänga oss med lite skepparspråk och kanondäck känns redan som ett andra hem. Det blir en del storytelling vid middagsbordet och senast hörde jag att vi ska sjunga shanty (sjömansvisor) när vi lämnar Ålesund ikväll. Frågade försynt om det var i stil med ”Sjörövarfabbe” som man sjöng men det men det fick ett rätt ljumt mottagande.
Klockan 21:30 lägger vi ut med kurs mot Stavanger. Vid avfärd är det tidsenliga kläder som gäller och om det mot förmodan blir segling ikväll (just nu är det mer eller mindre vindstilla), så bör vi vara beredda på kommandon som ”hala babord topplänta!” och ”slacka styrbord brass!”. Direkt efter avfärd är det dags för oss i Midskepp att gå och krypa till kojs - vår första riktiga vakt till sjöss startar 04:00.


Så här kan utsikten se ut när vi äter lunch på Kanondäck.


Mer unik mingelmiljö får man leta efter. Gäster från Ålesunds stad hälsade på ombord, och en blev så fascinerad av skeppet att han mönstrade på dagen efter!

Ny besättning i sikte

Idag byts besättningen som har seglat från Fredrikshamn till Ålesund ut till en ny med nytt friskt blod och nya krafter. Cecilia och jag ingår i den gruppen. Ett helt gäng med volontärer har samlats på kajen för att mönstra på och spänningen är stor bland de nya besättningsmedlemmarna. Som jungman är gäller det att lära sig allt om Ostindiefararen Götheborg. Alla nya får ”Skeppsboken” som är bibeln ombord. Nu gäller det att plugga, plugga, plugga… I morgonkväll börjar allvaret, då sätter vi kurs mot Stavanger!

/Sofia