Ibland ska man ha tur!

Egen hytt minsann - läkarhytten blir mitt krypin i ett par dagar. Jag var annars helt inställd på att sova i svajig hängkoj. Redan ikväll ska man upp i riggen. Jag kan inte låta bli att tänka på tappra Ida i Emil i Lönneberga som blev upphissad i flaggstången. Hon skulle ju se om hon kunde se ända till Mariannelund. Själv kommer jag att vara fullt sysselsatt med att klara livhanken. Man klättrar tack och lov inte upp ensam. Jag ska vara midskeppsvakt mellan 04.00-08.00 samt 16.00-20.00, sover gör man i 4-timmars intervaller. Om en timma är det samling och jag undrar massor. Vad ska jag göra, förstår jag språket och kommer jag att göra rätt? Jag är rädd att halka på däck, hissa fel segel och skicka bommen i huvudet på någon arm människa (eller bara falla i sömn vid ett olämpligt tillfälle). Men det är bara att ta på sig sin jungmansdräkt och gå upp på däck och se vad som väntar. Redan ikväll kommer jag ju att veta lite mer.

//Annika