Redan kl 03.15 knackar det på dörren. Jag får en rapport om väder och vind och klädselrekommendation. Konstigt nog känns detta väldigt naturligt.
Uppe på däck är det samling kring gångspelet och uppgifter delas ut av mastskepparen. Det kan vara allt från att svabba däck, måla roder, gå brandvakt, vara backis (hjälpa till i köket) eller slå segel. Jag fick bl a svabba däck och surra kanoner innan det var det dags för det obligatoriska; klätterträning i riggen. Det blåste och vi var ute till havs. Första delen ska man bara klättra rakt upp, men när man kommit upp en bit ska man klättra upp och ner till en avsats den s k puttingvanten. Hualigen!
Det svajar en hel del när det är min tur och det är svårt att få ett bra grepp runt de nytjärade vanten och en obehagskänsla sprider sig i kroppen, även om jag är säkrad. De andra erfarna Jungmännen klättrar vant och smidigt upp i riggen och det ser så lätt ut. Alla tycker det är en fantastisk upplevelse att arbeta 47 meter högt upp i stortoppen. (Lika högt som Älvsborgsbron - en svindlande tanke!) Men redan efter halva vägen tar rädslan över och jag ger upp. Jag gör direkt ett nytt försök och kommer några meter högre denna gång men ger upp även här. Men jag kommer absolut att försöka igen – ska bara övertyga båda hjärnhalvorna om att vi minsann ska upp.
När passet är över går alla och lägger sig och nästa vakt tar över för skeppet sover aldrig. Färden går vidare mot Åbyfjorden där vi ska ankra över natten innan vi ska in mot Lysekil. Och jag har hört lösa rykten om att vi ska grilla ombord på kvällen – om ryktet stämmer så vore det ju fantastiskt!
Uppe på däck är det samling kring gångspelet och uppgifter delas ut av mastskepparen. Det kan vara allt från att svabba däck, måla roder, gå brandvakt, vara backis (hjälpa till i köket) eller slå segel. Jag fick bl a svabba däck och surra kanoner innan det var det dags för det obligatoriska; klätterträning i riggen. Det blåste och vi var ute till havs. Första delen ska man bara klättra rakt upp, men när man kommit upp en bit ska man klättra upp och ner till en avsats den s k puttingvanten. Hualigen!
Det svajar en hel del när det är min tur och det är svårt att få ett bra grepp runt de nytjärade vanten och en obehagskänsla sprider sig i kroppen, även om jag är säkrad. De andra erfarna Jungmännen klättrar vant och smidigt upp i riggen och det ser så lätt ut. Alla tycker det är en fantastisk upplevelse att arbeta 47 meter högt upp i stortoppen. (Lika högt som Älvsborgsbron - en svindlande tanke!) Men redan efter halva vägen tar rädslan över och jag ger upp. Jag gör direkt ett nytt försök och kommer några meter högre denna gång men ger upp även här. Men jag kommer absolut att försöka igen – ska bara övertyga båda hjärnhalvorna om att vi minsann ska upp.
När passet är över går alla och lägger sig och nästa vakt tar över för skeppet sover aldrig. Färden går vidare mot Åbyfjorden där vi ska ankra över natten innan vi ska in mot Lysekil. Och jag har hört lösa rykten om att vi ska grilla ombord på kvällen – om ryktet stämmer så vore det ju fantastiskt!
Svabba däck - en Jungmans vardag.
Andra sysslor för en Jungman är att beslå segel. 
Men vi som trodde att du jobbade på Operan Annika? Detta var långt från glamouren men du är lika söt som Jungman Modig./Stina och Hedda
SvaraRaderaTack för en trevlig blogg, som är kul för en gammal beckbyxa att följa, "men" datumen på inläggen stämmer ibland lite dåligt är lite förvirrande borde vara lätt att åtgärda.
SvaraRaderaMed vänlig hälsning
Bengt K